Pissdag
Får verkligen mer förståelse för de som fått missfall. Innan så tänkte jag nog som så att det inte var så farligt...visst hemskt men får man det tidigt så är det ju inte ens ett barn...men det funkar inte så. Tog förra missfallet rätt bra men nu börjar det kännas olustigt och jobbigt.
Nä..gud va personlig jag har varit nu igen. Men känns som att det är skönt att skriva av sig. Iofs kan man skriva av sig utan att piblicera det på nätet som alla kan se=/ Men det är vissa som tror att jag är gravid..som jag berättade för i början...det är skönt att de får reda på hur de ligger till utan att jag behöver berätta för alla.
Nu vaknar nog Max snart från sin förmiddagslur...då ska jag pussa på honom=)
Jag vet hur man känner när man vill så mycket o det inte funkar! Jag fick inga missfall (de hade nog knäckt mig totalt) men i ett o ett halvt år blev jag besviken varje månad! Men du ska se att de snart tar sig! Försök att inte försöka för mycket ( å jaaaa jag vet att det inte går) men jag tror det är när man kopplar bort det det smäller till! Jag blev gravid när jag pratat med Sahlgrenska och visste att vi skulle få hjälp! Konstigt!:) kram
Jag känner igen mig så mycket i de tankar du skriver. Var likadan för ett år sedan..kändes som hela världen skulle gå under varje månad mensen kom. Men helt plötsligt ett år senare står man här med två stycken. Du ska se att allt löser sig och sedan står vi här på gatan med våra busiga pojkar (och kanske någon flicka=))KRAM
