cizzigirl

Det är verkligen sista månaden som jag har insett hur underbart det är att vara mamma. De första månaderna va allt bara nytt, konstigt och omtumlande! Jag gjorde allt som en mamma ska göra och jag kämpade mig genom sömnbristen men det saknades ändå ngt. Det va som att jag inte älskade Maximilian som jag borde. Det är svårt att förklara och kan nog varit en släng av förlossningsdepression. tycker det är så fult ord....det va ju inte en depression direkt men som sagt en släng av det kanske. Det kändes som jag borde älska Max mer. Det handlade nog om att det va mer omtumlande att få barn än vad jag hade trott. Jag visste ju lite vad barn innebär men ändå hade jag nog en romantiserad bild av en bebis som sover typ hela natten från start och bara är ur gullig. Det va inte så det var....max har inte alls sovit bra. Fick ungefär tre timmar i sträck som mest och det va tufft. Han har oxå varit en gnällig bebis så det va svårt att göra ngt annat än ägna sig åt honom. Jag kände att jag inte hann med nånting och det va väldigt jobbigt för mig tror jag. Jag ville hinna tvätta, städa och även träna.  Sen ville inte Max sova på dagarna. man tycker ju att en så liten bebis borde sova flera gånger om dan men nä. Kanske hade han sovit mer om han fått sova i famnen men så vill man ju inte ha det. Även om han somnade i famnen och man la ner honom vakna han direkt och va skit pigg. Han behövde ju sova men va som han inte kunde koppla av tillräckligt. det enda som fungerade va att gå ut med vagnen eller åka bil...men kan ju inte åka ut varje dag för att max ska sova så det fick bli promenader. varje dag...oavsett väder...gick vi ut mitt på dan...minst en timme. Så ni vet det de säger att: Sov när din bebis sover.......det hade jag gärna gjort! men hur ska man kunna sova när man måste vara ute och gå för att bebisen ska sova. Visst hjälpte svärföräldrar och mamma till men ändå. är väl lite så att man vill vara den där "Superkvinnan" som klarar allt :P Det jobbigaste va att inte få sova på natten. Eftersom jag ammade kunde inte Daniel avlasta heller. Amning är oxå ett ämne för sig. Glad att jag ammade max i 4 månader...och stolt faktiskt!..men nu är det skönt att jag slutat och han får ersättning. Det är en helt annan bebis faktiskt. Han är underbarast i världen och nu förstår jag verkligen hur en mamma ska känna. Är så stolt att jag occh Daniel har gjort denna lilla varelse...denna skapelse så perfekt! Han är så go....mjuk och len och luktar helt underbart. Gissa om han får pussar hela dagen lång!