Ett år som flugit förbi!
För ett år sedan vid denna tiden anlände vi till Näl, Trollhättan, efter en jobbig bilfärd där man känner varenda håla och ojämnhet i vägen som extra smärta. Jag, Daniel och mamma gick in på förlossningen och jag fick en undersökning. I mitt stilla sinne trodde jag nog att jag var öppen minst 4 och blev ngt besviken när det knappt var 2. Herre gud vet jag att jag tänkte. Jag har ju så jävla ont så det måste ju ha blivit mer...haha! Ge min nån jäkla smärtlindring iaf sa jag till dem. Ja..har ju redan gått igenom min förlossningsberättelse så den behöver vi inte ta igen. 13.51 imorrn..alltså dagen efter vi kom in till Näl kom min ängel till världen. Då tog han sina första andetag. De första andetagen fick han ha lite hjälp med för navelsträngen hade lindat sig runt halsen. Inget farligt dock..fick lite syrgas och hämta sig fort. Vilken känsla att ha fött barn. Jag var i nån euforisk chockbubbla efter jag tryckt ut han tror jag. Sms:a till alla och ringde vissa. Kan ju tilläggas att jag fortfarande var hög på lustgas..haha! Låg och pratade med folk i mobilen samtidigt som jag blev sydd...haha...det låter ju inte klokt såhär i efterhand =) Max såg super rolig ut första dygnet. Huvudet var som en kon och det drog med sig ögonen som var uppåtlutade och smala och näsan som såg superbred och tillplattad ut..han var inte söt..haha! Men han var min och han var hur go som helst. Det gick ju tebax ganska snabbt och gudars vilken söt unge jag fick. Är väl iofs inte konstigt att han är super söt för han har ju mamma att brås på =D pappa är ju inte så illa han heller..haha! Nu sitter jag då här ett år senare. Max springer numera runt, busar och håller oss sysselsatta. han är en helt underbar liten kille. Super snäll och framåt. Älskar att vara runt andra barn och super lätt att ha med sig. han är överallt och på ALLT men det får man väl ta. Han är lite full i fan oxå..haha...han vet precis när han gör sånt han inte får och då kollar han med en sån busblick och gör det ändå. Åh..vilken kärlek det är till ett barn. detta året har flugit fram som en orkan samtidigt som han känns som en så naturlig del av vårt liv. Nu längtar jag efter nästa...trots jobbig förlossning så vill jag göra det igen!
Vill bara avsluta med att jag ÄLSKAR min familj. Min oftast underbara sambo ;) och min son som är älskad över allt annat!
8/9-2011 Maximilian Nils David Dagström 1år
Grattis min ängel!
